Graveyard

Hotellrumet

Jag bodde på City Hotel Lonestar i centrala Shinjuku, Tokyo. Mycket soft hotell för billig peng.

En riktig spökstad. Att sitta i fönsterkarmen och kolla ut genom fönstret för att studera vimlet var således inte lika inspirerande som sig bör. Och när man satt i hotellobbyn och åt frukost så var det nästan lite skrämmande att trots att man befann sig ”mitt i smeten” kunde man räkna antal förbigående på handens fingrar. Ibland den enas, bara. När jag var här sist, över nyår när jag bodde hos Matilda i Shin-Nakano, var det ett konstant myller. Så synd!

Sängen jag sov i, mycket skön!

Klädhängare jag aldrig använde…

Förövrigt glömde jag ta kort på badrummet, men det var rätt litet med handfat och toalett direkt när man öppnade dörren. Till vänster fanns även ett badkar jag aldrig vågade använda för jordskalven. Fast i efterhand var det tur, för det har ju gått snack om att vattnet i Tokyo är kraftigt förorenat efter utsläppen från reaktorerna i Fukushima.

Som att komma hem

Så, idag åkte jag alltså hem från Tokyo efter att ha ätit frulle i hotellobbyn. Packade mina väskor, tog sedan biljett till stationen Tokyo (som ligger ett par ifrån Shinjuku där jag stannade) varpå jag tog Shinkansen mot Hiroshima som det var tänkt att jag skulle besöka för en dag. Men så blev det inte, då jag somnade vid stoppet. Men som tur var ligger Hakata (dit jag skulle) på samma linje så jag åkte hem direkt istället.

Trött tjej på tunnelbanan i Tokyo.

Så var man äntligen hemma (i Fukuoka) igen. Regnade när jag kom in till Tenjin. Fick vänta lite på bussen. När jag kom in i studentrummet höll jag bara på att falla ihop. Huvudet känns inte helt klart, och precis som det fortfarande är jordbävning. Psykologiska efterskalv, kallar jag det. Säkert andra också, jag vet inte. Men snart måste jag sova…

Jag är inte till någon nytta

När jag såg filmer från det Tsunami-drabbade Thailand i julhelgen 2004 kände jag en oerhörd sorg och maktlöshet. Dels för att jag givetvis tyckte synd om alla de drabbade, inte bara de som dött utan även de som fått sina liv slagna i spillror då både anhöriga gått bort men även hus slagits i spillror, men också maktlösheten i att inte kunna göra någonting annat än att läsa nyheterna och tycka situationen är jobbig. Givetvis skänkte jag ett par hundra i donation (till röda korset tror jag det var) när stödgalan sändes. För vi i Sverige gillar ju sådana, där vi kan hjälpa till. Vilket såklart är jättebra.

Men nu när jag är i Japan känns det inte som det är tillräckligt att sitta i säkra Fukuoka och läsa nyheter om allting och bara förfasas. Jag ville hjälpa till, och for därför iväg igår. Idag har jag ätit lite frukost i hotell-lobbyn och läst en tidning (på engelska, än är jag inte så grym även om det börjar arta sig lite). Dock har jag mött lite av en besvikelse, efter att försökt leta reda på någon hjälporganisation att söka upp och stödja i arbetet gick i stöpet när jag frågade om råd i receptionen. Allt som hände var att de sa att det är lika bra jag åker hem, varpå den söta tjejen i receptionen visade mig denna hemsida: http://www.timeout.jp/en/tokyo/feature/2532/japan-earthquake-how-you-can-help

Alltså: de vill att man skänker blod och pengar, men att komma hit för att hjälpa är inte behövligt. Eller ens önskvärt. Så just nu känner jag mig lite… tom. Vet inte vad jag ska göra. Att titta på turistattraktioner känns det inte läge för direkt, och speciellt mycket annat än affärer, kaféer och restauranger verkar inte ha öppet. Även om man just nu inte fruktar något större skalv, och läget kring Fukushima-reaktorerna lugnat ned sig rejält, känns det inte speciellt värt att vara kvar här. Funderar lite på att besöka Hiroshima på vägen hem…

Skakigt

I förrgår var det S:t Patriks Day, vilket firades på tre olika irländska pubbar i Fukuoka. Igår var det supertrevlig middag med mat och dryck från Hawaii (även om jag surplade Gin&tonic som vanligt) vilket var najs. Men jag får alltid känslan av att jag är så överflödig, så tänkte att jag istället skulle göra någonting i Tokyo och tog därför Shinkansen mellan Fukuoka och Tokyo. Fem timmars resa senare var jag framme.

Så, väl i Tokyo tog jag taxi till hotell (som låg jättenära så blev billigt billigt) och till skillnad från förarna hemma i Fukuoka använder de i Tokyo GPS. Blev förvånad när jag skulle ha skjuts hem en gång och de började plocka fram manuell karta de skulle läsa av…

Det tog kanske en timme innan det började skaka här, vilket kom som en smärre chock (såklart, ingen sitter ju och varnar en liksom) men satt bara vid skrivbordet så skakade hela byggnaden till eller det kändes som om marken gungade fram och tillbaka från höger till vänster osv.

Eftersom jag bor på femte våningen väntade jag till saker och ting lugnat ned sig, vill ju inte direkt använda hissen mitt under värsta skaket (det finns nämligen inga trappor i byggnaden), innan jag gick ut och letade föda. Men sen så hittade jag ett jättebra ställe nära hotellet också världens godaste nudelsoppa med mört kött. En läskande lime/gin till satt bra. Det blev lite jobbigt när nya efterskalv kom mitt under middagen bara, man såg hur personal och övriga gäster höll humöret uppe och försökte le så mycket som möjligt.

På vägen hem såg jag hur glasrutor hade krossats till följd av skalven, och på vägarna var det nästan bara taxibilar. Den enorma trafiken som brukar vara är kraftigt reducerad, vilket inte är så konstigt. Men jag kan inte låta bli att tycka synd om dem som ska roama runt trots allvaret.

Var inne i en mataffär innan jag gick tillbaka till rummet också, mycket reducerat utbud kan man väl lugnt påstå. Kunde köpa en cola och lite godis att tugga på. Nu ska jag försöka sova.

Donation till röda korset

Skänk pengar till röda korset för stöd till Japan!

Ok, idag har jag varit till skolan och betalat min rumshyra som släpat efter lite (men har tagit igen både för februari och mars nu) så även om jag får leva tunt på CSN så känns det otroligt rätt att skänka pengar till Röda korset som stödjer arbetet i Japan. Dessvärre har man väl hört spökhistorier om att dylika organisationer tar alldeles för mycket pengar själva, men hoppas att så mycket som möjligt av mina pengar faktiskt går till Japanerna. Om inte annat hade jag tänkt åka till Tokyo nästa måndag för att fotografera och hjälpa till…

Facebookinformation

Kärnkraftsexplosion

Obs: inte filmat av mig…

BBC rapporterar: Japan’s NHK TV also has that report of an explosion, which it says was ”near” the Fukushima-Daiichi plant. The Tokyo Electric Power Company – which runs the plant – says some workers were injured, NHK reports

Gårdagen (11/3 2011) i bilder

Gårdagen började mycket odramatiskt. Gick till skolan, njöt av solen, såg en katt (neko). Väl i skolan skulle vi hålla tal utifrån de uppsatser som skrivits inför våra lärare och klasskamrater (både 1-1 och 1-2 som jag går i), vilket var sjukligt nervöst. Men gick nog bra ändå… sen när vi var klara med det skulle vi städa klassrummen inför det tre veckor långa lovet vi nu startat. När det var klart, och klassrummen sken som nya, pratade jag med min lärare om att åka till Tokyo ett par dagar under lovet, och gick sen hem. Där jag loggade in på Facebook och läste på Dagens Nyheter om katastrofen i och omkring den japanska huvudstaden. Blev lite nervös för att vi i Fukuoka också skulle drabbas så gick tillbaka till skolan. Där möttes jag mest av missförstånd, eftersom jag precis pratat om att åka dit antog de jag var orolig för att inte kunna komma dit när jag egentligen var orolig för att vi själva skulle drabbas. Men tillslut kunde jag göra mig förstådd, och de sa det var sex år sedan någonting hände här sist så jag blev lite lugnare.

På kvällen tog jag buss in till Tenjin (天神) för att gå ut på The Party med ett par vänner. Plus att det alltid är trevligt att träffa Greg igen, som driver stället.

Väl där träffa jag alltså Rie och svensken Anders, vilket var trevligt. Ny nomihodai firade vi in ordentligt!

Blev trött, och uttråkad, så gick hem tidigt. Redan vid ett-tiden. Missade således sista bussen hem så fick gå hela vägen (igen). Men det var ok. Känns ju mindre när man druckit sig full på gin&tonics, romcola och körsbärslikör…

Hörde det är ny runda redan ikväll också!

Fukuoka inte drabbat av jordskalv eller tsunami (än)

Som tur är har inte staden Fukuoka (som jag studerar och bor i) drabbats av varken jordbävning eller tsunami, även om man utfärdat varning för det sistnämnda även i våran stad. Vilket är förståeligt med tanke på att det är en kuststad nära havet osv.

Tokyo är givetvis mycket drabbat sedan det stora skalvet igår, samt de otroligt många efterskalven som följde. Tsunamin, eller de var flera vad jag förstått, mättes upp emot tio meter och ska ha förstört såväl byar som industrier och även ha förorsakat läckage på ett kärnkraftverk. Detta får givetvis inte bara påverkan på landets utan hela världens ekonomiska sits.

Tillslut vill jag bara ge en jävligt stor hög med ”ris” till Aftonbladet och Expressen som ännu en gång springer skvallertidningarnas ärenden. I värsta Se&hör-andan slår man upp överdimensionerade förstasidor med alldeles för stora typsnitt för att kunna locka läsare. Man rapporterar inte bara om läget, utan blir som en kanal för ”underhållning” där folk kan samlas och insupa all förskräckelse. Tur är att i alla fall Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet kan föra ordentlig journalistik, där man sakligt redovisar för inte bara olyckans inverkan på landet utan även omvärlden.